För vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar, och vem vet hur länge vi har varandra

nu har jag precis slagit in dem sista julklapparna i typ en timme och min förkylning gör så att jag känner mig riktigt hängig. har inte så överdrivet mycket att skriva om nu kring juletider och allt. jul är jul liksom, finns väl inget som jag gör som inte ni redan är med om själva. annars då. jävligt skönt med lov och så. för övrigt är linnet på bilden jävligt fränt och funtar seriöst på att sy mig en sådan

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0