mitt livs bästa kväll.

 
är fortfarande mållös. kan inte riktigt förstå att jag var på sin höjd fyra meter ifrån mannen jag har sett upp till under i stort sett hela mitt liv. är så jävla lycklig över faktumet att jag har fått se bruce & the e street band hela två gånger under mina snart arton år, när det finns så himla många som aldrig får se sina idoler alls. 
tack för den här gången bruce. hoppas vi ses snart igen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0